|
Denna lilla berättelse skrevs av Johan Landström och
finns i hans bok "Sån´t har hänt", som utkom 1939. Bagarmästare Johan
Landström hade eget bageri i Ursviken och var medlem i logen Dunker
i Ursviken. Han var en skämtare och brukade uppträda ute i bygderna
som historieberättare men även som nykterhetstalare. De äldre minns
kanske honom som "gästgivaren i Hjoggböle". Det var en historieberättande
figur, som många år uppträdde på Barnens Dag-restaurangen Bondstugan.
(Harry Åkesson, SKEFO)
En godtemplarloges märkliga tillkomst
- Nej, nu är det slut
med detta rumlande. Skål, gubbar! Nu tar jag sista supen.
- Va nu då, har du blivit galen, Jonke?
- Nähä, jag ska bli godtemplare.
- Hahaha, skrattade hela laget.
- Har ni hört på maken, sa' tullvaktmästarn, 'n
Jonke tänker gå med i Bäckströms ligan.
- Kanske inte så tokit tänkt, men no ta vi en kask (kaffe med brännvin)
till, innan Jonke träder under skinnfällen och svär bort sig åt den
onde, sa' Hallsten, skomakarn.
- Låt oss nu vara förståndiga, sa' byhandlanden,
och icke dilla om sådant som vi ändå aldrig tänker. I morgon möts vi
hos mej och då bjuder jag på en spader och rejält danskt
brännvin, å då gubbar förstår ni att dä int duger att tala om godtemplare
å tocke där stålligheter. Skål i botten, gubbar!
Så fortgick det
inpå småtimmarna och sällskapet blev mer och mer suddigt, och snart
var en kanna brännvin utsupen. Det var svårt att finna vägen och stå
på benen, när uppbrottet sent omsider skedde. Men innan dess hade godtemplarorden
och vad den innebar diskuterats väldigt och ingående. Byhandlaren tycktes
vilja skina som det största ljuset bland de fyra i samlingen - men blev
gång på gång vederlagd av Jonke, som var en gammal sjöbuss och hade
erfarenheter från främmande land och utländska hamnar. Han förtäljde
om kamrater, som genom supandet gått under i sjöstäderna eller förlorat
allt vad de av besparingar haft vid avmönstringen, på grund av krogarna.
- Dä är dåraktigt detta supande. Vi besluta oss för att
bli godtemplare och bilda en loge här i byn.
- Nä du Jonke, man ska' vara karl för sin hatt och ta´ en sup, dä ska'
du minnas som gammal sjöman. Skål på dä, hahaha, sa' skomakarn och tog
en riktig jamare brännvin ur kaffekoppen, ty nu hade husmodern gått
och lagt sig och kaffepannan var utkyld och tömd på innehållet. Nu reste
sig, i den mån han orkade, ångbåtskommissionären och sa´:
- Nej, gubbar, nu är det färdigt också för mig, hick, ty nu går ja med
'n Jonke å blir godtemplare, hick, ty dä här går då inte, hick. Skål
för dä gubbar, hick!
Uppbrottet skedde, och dagen därpå kom han till Jonke,
och de skrevo sin begäran om en loges bildande på platsen. Skrivelsen
sändes till C. H. E. Bäckström i Sunnanå.
Denne infann sig i byn helgen därpå, och Jonke och kommissionären hade
till skolhuset kallat flere bland sina supbröder, vilka undertecknade
charteransökningen. Fjorton dagar därefter infann sig på platsen storlogens
ombud och bildade logen. Detta skedde i det gamla bön och skolhuset,
och där höllos i många år logens möten under ledning av en bland supbrödralaget,
och ångbåtskommissionären har många välskrivna protokoll i denna nu
gamla loges protokollböcker.
Logen har nu, sedan många tiotal år eget ståtligt godtemplarhus, och
i dess stora sal sitter dess charter väl inramad, och ännu läsas instiftarnas
namn. De första av dessa namn äro tre av de personer, som ifrågavarande
natt vid kaffekasken skrålade, skålade och diskuterade avståndstagandet
från rusdryckerna.
Från och med denna natt och från och med detta suplags uppbrott och
de tre männens beslut att begära en loges bildande, har godtemplarorden
varit väl rotfästad i denna by. Dess fostrande och betydelsefulla arbete
kan aldrig nog värdesättas. Dess insatser skulle utgöra stoff nog för
en romanförfattare eller historieskrivare till tusentals sidor.
Jag har med dessa
rader endast velat berätta, under vilka säregna förhållanden de första
logerna av I. O. G. T. tillkommo och huru godtemplarorden varit och
är en räddare för åt alkoholmissbruk hemfallna människor, på samma gång
som den för det unga släktet är en bildnings och studiekammare av stora
mått. En folkets folkhögskola, större än någon annan.
|